-_-

Hellre otillgänglig än otillräcklig.

-_-

-_-

Foto: Aspen Mays. Om jag förstod det hela rätt är det solen.

-_-

Nu vet jag vad jag ska. Jag ska gå till biblioteket. Gå till biblioteket och läsa boken om

trollkarlen. Inom mig finns alltid ett behov av en parallell värld. Ni vet varför. Verkligheten är

tråkig och man är för alltid instängd i ett rum byggt av förhoppningar och hoppfullhet.

Åtminstone till och med den dag man faktiskt klipper av alla banden som hindrar en från att leva

det där avlägsna man alltid hört folk prata om. Livet.

-_-

Min ena lins är trasig och jag i och med det handikappad. Det finns ingen dans i Stockholm. På ett

ställe finns det ljud. Där hade jag för veckor sedan bra nätter, innan dess att jag reste och än en

gång blev påmind om vad som är viktigt.

Jag är bitter som på film. Det trodde jag aldrig. När man är yngre tror man inte mycket. Om tio

år tänker jag tillbaka på den jag är idag och konstaterar detsamma.

-_-

BRA FILM

BRA LÅT

-_-

VÅR

GENERATION

(!)

-_-

Man märker lätt att jag varit borta. Kylen är tom. Frysen är fylld med glass. I skafferiet

ligger chips, på golvet flyger damm. Även fast jag kände mig trött uppskattade jag som vanligt

jobbet. Jag tyckte att ljusen blinkade som ett disco.

Den ena kocken retade upp sig för att senare liksom ångra sig. Det finns mat åt dig där borta

sen. Vill du ha glass? Ja tack.

Tillbaka på banan. Möta Phia nio nollnoll, det vanliga stället. En timma och tjugo minuters power

walk. Naturell yogurt med nötter, frukt. En grön drink.

Livet på topp. Fortfarande flykt i tanken.